Lägg ned, Borgström!

Ibland kan man undra om Claes Borgström företräder sig själv eller talar för sin myndighet ute i mediebruset? Jag tycker att han blir mer och mer pinsam allt medan månaderna flyter på. Borgström är antingen en äkta radikalfeministisk pajas eller en "nyttig manlig idiot" ur feministernas synvinkel. Aldrig tidigare har jag stött på en JÄMO som så aktivt för ut det radikalfeministiska budskapet och utropar sig till ledare för "en statlig befrielseorganisation"! Dessutom gör han detta på skattebetalarnas bekostnad!

Idag, den 28 december har troligen hans sista groda för år 2005 hoppat på hans tangentbord. I Aftonbladet berör Borgström BRÅ:s kritiserade rapport. Han är smart nog att notera att variabeln kön har en stor betydelse i fråga om brottslighet. På varje kvinnlig kriminell går det nio manliga dito (skillnad 1:9). Som om vi inte visste detta sedan tidigare?

Det är inte denna iakttagelse som jag reagerar på när jag läser Borgströms debattartikel, det är hans flummeri och naivitet, hans språkbruk. Han hävdar att kopplingen mellan nationalitet och brottslighet inte har någon betydelse i verkligheten. BRÅ skriver dock att risken är dubbelt så hög bland invandrare om man jämför med personer vars föräldrar är födda i Sverige. Skillnaden är därför 1:2. Jag inser att det är svårt att definiera begreppet invandrare och att det är en heterogen grupp vi har att göra med i detta sammanhang. Så vitt jag förstår har även gruppen indelats i subgrupper, men då jag inte läst rapporten väljer jag att inte gå närmare in på det, bara att skillnaderna är stora.

Eftersom den stora majoriteten invandrare inte begår brott bör man, likt Borgström, kritisera rapportens validitet. Ändå väljer han att gå en helt annan väg när han börjar diskutera sitt favoritämne: män som den skamfulla gruppen. I denna grupp inplaceras minst 49 % av vår befolkning, den är sålunda större än den heterogena invandrarkategorin (ca 20 %). I gruppen män ingår som vi nu ser även invandrare, som från början betecknats som en heterogen grupp. Varför då tala om män som grupp (?), Gudruns favorituttryck näst efter könmaktsordning och underordning. Här kan vi notera Borgströms intellektuella romans med Gudrun!

Att tala om män som grupp på ett nedsättande vis är helt okej i Sverige idag, medan det är tabu att skriva om andra grupper på ett likartat vis. Varför? Jo, därför att män är en stark grupp, som en viss X uttryckte det på ett forum angående Borgströms artikel. Glöm inte X, att män är en stark grupp i dina ögon och verkligheten ser troligen inte ut som X påstår. (Bara om den är socialt konstruerad!!!). Är det inte svårare att påstå att en grupp bestående av 49 % av befolkningen är stark, till skillnad från en mer "mäktig grupp" à 10 %, vad denna grupp nu än månde vara?

Dessutom tycker jag att snacket "om att det är OK att smutskasta en grupp för att den är stark" osar gammalt syndabocks- och konspirationstänkande. Så gjorde Stalin när han fördrev kulakerna under kollektiviseringen. Han skyllde på att kulakerna var en grupp rika och starka bönder som motsatte sig kollektiviseringen. Ja, det gjorde de, men det stora flertalet "kulaker" var enkla bönder. Gruppen var sålunda inte så "stark" som Stalin påstod (för mer info läs gärna Staffan Skotts böcker). Nu påstår jag inte att X är som Stalin (X är inte en blodtörstig tyrann, utan en vanlig "Svensson"), men liknelse anser jag vara viktig av andra orsaker. Det handlar om problemet med att stigmatisera en stor grupp människor genom att försvara sig bakom "stark gruppargumentet"! Som jag argumenterade när det gäller invandrarna begår den stora majoriteten inte brott, detsamma gäller män som grupp.

Nu tillbaks till Borgström igen. I fallet BRÅ-rapporten pekas sociala faktorer in, men det gäller definitivt inte gruppen män, män är ju överordnade. Så här skriver han:

"Men nej, det är inte lätt att hitta sociala faktorer som missgynnar män på ett sätt som skulle förklara brottsligheten. Män tjänar bättre, har bättre förankring på arbetsmarknaden, mer makt och inflytande och större ekonomiska resurser än kvinnor."

Vad ska man då säga om invandrarmännen? Är det bara invandrarkvinnor som begår brott som gör det p g a sociala faktorer? Enligt Borgström borde det vara så, han skrev ju om män! Det exempel jag här plockade fram är bara en av de fallgropar som uppkommer när man resonerar som vår JÄMO.

Borgströms svar på problemet 1:9 utmynnar i det vanliga genus/konstruktionsflummeriet. Läs detta:

"Det enda rimliga blir att undersöka om det finns något i själva manligheten som gör oss män mer predisponerade att begå brott än kvinnor."

"En brottsforskning värd namnet måste rikta fokus på frågor om genus, om våra konstruerade kön, och vilka samband som finns mellan å ena sidan våra föreställningar om och förväntningar på pojkar och män och å andra sidan vår överrepresentation i brottsstatistiken."

"Finns det ett samband mellan traditionellt manliga adelsmärken som självhävdelse, konkurrens, riskbenägenhet, bristande kommunikativ förmåga och det faktum att män begår nio gånger fler brott än kvinnor?" (Trots att han avvisar biologiska förklaringar väljer han att beskriva män på ett liknande vis!)

Och slutligen det mest talande exemplet:

"Och framför allt, när ska vi på allvar börja ifrågasätta den manliga normen och ta ett avgörande steg mot det jämställda samhälle, där mäns brottslighet ligger på samma låga nivå som kvinnornas?" (Borgström definierar ej vilken typ av brottslighet det hela handlar om. Jag misstänker att 1:9 inte gäller i de flesta underkategorier, t ex bidragsfusk eller barnmisshandel).

Det är våra föreställningar om kön som leder till att män är överrepresenterade i brottsstatistiken och inget annat. Könet är ju en social konstruktion och som det sista citatet utpekar så är lösningen att samhället omkonstruerar män till att bli som kvinnor. Som många andra radikala feminister är kvinnan ett uttryck för det eviga goda. Du avslöjar dig Borgström!

Omkonstruktionen av männen är en enkel fajt för samhället att ta. Kom igen, vi medvetandehöjer er! Ni är förskräckliga! Erkänn er kollektiva skuld och vi förlåter er!

I genuspedagogikens tidsålder har vi lösningen på det mesta. Vi får väl se hur väl det utmynnar i framtiden. Jag misstänker att resultatet kommer att bli magert och att det definitivt inte kommer att leva upp till Borgströms Tarot-kort.

Det roliga är att P1 samma dag berörde biologiska skillnader mellan könen. Gäst var självfallet Annica Dahlström, professor i histologi, som beskrev skillnader i hjärnorna mellan män/kvinnor och flickor/pojkar. Denna kunskap är säkert obehaglig enlig Borgström och genustanterna (de agerar ju som om de redan sett sanningen i vitögat). Den är ju biologistisk, trots att den talar om individuella skillnader enligt en normalfördelningskurva. Hur stor betydelse denna har tvistas det om, men att den finns där är forskarna eniga om. Ju längre in i hjärnan vi kommer desto mindre kan vi påverka. Här finns reptilen i oss och den berör även fortplantningen etc. Kan detta konstrueras bort? Jag tror inte det och hänvisar till den tragiska historien om David/Brenda, där en pojke uppfostrades som flicka. Det slutade i två självmord!

Ett vanligt sätt för genusvetare att försvara sig på är att hänvisa till skilda historiska uppfattningar om vad som är manligt. På 1700-talet var det populärt bland män i de övre klasserna att pryda sig och att visa sina känslor med gråtens hjälp. Vilka fallgropar finns här? Som vi såg gällde detta det övre toppskiktet, t ex livet vid hovet, inte män i allmänhet. Ute i det verkliga livet plöjde den manliga bonden åkern och soldaten fortsatte kämpa ute i krig. Genusvetarens argument faller sålunda, visst sker kulturella förskjutningar men kärnan består. Vi kan inte låta de fina männen vid hovet representera hela folket.

(När det gäller brottslighet tror jag på en kombination av arv/miljö (beroende av det enskilda fallet), där arvet har en viss betydelse när det gäller våldsbrott bland män. Detta bör stävjas genom strängare straff. Vi ska inte heller glömma att det även på medeltiden fanns lagar som syftade till detta. Det har sålunda så länge jag vet varit reglerat genom lagar och sedvänjor.)

Vad är då kärnan? Ja, den är allt annat än en social konstruktion. Kärnan är det unika som finns i varje individ, de erfarenheter och begåvningar denne bär med sig. Ta vara på denna kärna och sluta snacka om ett socialt konstruerat predispositionerat manligt kollektiv!!!

Emma i Prag 

Jag igen