tisdag, februari 28, 2006

Lön efter kön. Finns den?

Hösten 2004 påstod Nalin Pekgul i SVT:s Debatt att en kvinnlig läkare tjänar 20 % mindre än sina manliga kollegor. Det innebar att om en manlig läkare har en månadslön 40 000 kr så skulle hans kvinnliga kollega istället inkassera 32 000 kr i månaden. Pekguls budskap var att verkligheten ser ut just så här, kvinnor tjänar 80 % av mannens lön.
Att kvinnors genomsnittslön är 20 % lägre än män är ett faktum som ofta plockas fram i debatter när lönediskriminering behandlas. Men detta är inte hela sanningen, eftersom helt andra siffror också dyker upp när skeptikerna kommer till tals. Vissa hävdar att den riktiga siffran är 92% medan en del menar att skillnaderna egentligen är marginella.
Jag blev intresserad av detta fenomen just på grund av den stora skillnaderna mellan de tre talen. De ger nämligen tre helt olika bilder av löneskillnaderna. Antingen lönediskrimineras kvinnor i hög grad (om vi får tro 80 %-förespråkarna) eller så är diskrimineringen märkbar men inte omfattande (som 92 % syftar på). Mot dessa två ställs de ekonomer som hävdar att skillnaden i lön är försumbar (den ligger mellan 97-100%). Logiken säger att endast ett tal kan vara tillförlitligt, men då är frågan: Vilket tal? Och vad beror den stora spridningen på? Detta ämnar jag reflektera över i denna essä.

Siffrorna

Vi har att göra med tre olika nivåer på löneskillnaderna och därmed tre olika sätt att beröra statistiken. Under denna rubrik kommer jag kortfattat att gå igenom vad som karakteriserar respektive statistiska resultat.
Feminister hävdar ofta att lönediskrimineringen av kvinnor är ett av de tydligaste exemplena på kvinnors underordning. Kvinnors arbete uppskattas inte i lika hög grad som mäns och detta gäller även för de kvinnor som utför samma arbetsuppgifter som sina manliga kollegor. Resultatet av detta synsätt avläser sålunda feministerna i den statistisk som åberopas av dem.
Siffran 83 % dyker ofta upp när feministerna diskuterar lönediskriminering och dess omfattning. Statistiska Centralbyrån (SCB) är dock det organ som räknat fram siffran och som vi noterat har den fått stort genomslag i debatten. Påståendet att kvinnors löner ligger på 83 % av männens väcker huvudbry. Skillnaden är ju inte försumbar och därför tas den till intäkt för diskriminering.
Men hur har då SCB räknat? Siffran 83 % indikerar skillnaden mellan den kvinnliga respektive manliga genomsnittslönen. Någon hänsyn har således inte tagits till viktiga variabler som arbetstid, bransch, arbetsgivare, ålder, utbildning etc (Söderqvist M 2000:3-4 & Meyersson Milgrom E m fl 2001:8). Den siffra som räknats fram på detta vis kallas rålönegapet i forskningslitteraturen. Procentsiffran jämför t ex sekreterare och controllers och bilmekaniker och sjukvårdsbiträden. Men, som sagt, rålönegapet säger ingenting om någon eventuell diskriminering, den pekar snarare på att arbetsmarknaden är segregerad (DN 011220). Likaså döljer sig kvinnors deltidsarbete bland de 83 procenten. Enligt kritikerna är därför detta sätt att räkna otillförlitligt och som vi sett beror det på att ingen hänsyn tagits till viktiga variabler (Söderqvist M 2000:4).
SCB tillbakavisar att resultatet skulle bevisa att kvinnor utsätts för en omfattande diskriminering när det gäller lön. Det enda som siffran visar är att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp överlag. SCB:s dementering tyder sålunda på att statistiken inte ska tas som intäkt för just lönediskriminering av kvinnor (Söderqvist M 2000:4). Men det spelar mindre roll för de feminister som använder de 83 procenten för sin egen saks skull.
Det finns som vi sett andra sätt att illustrera lönenivåerna mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Att enbart räkna på genomsnittslönen ger ingen säker bild av de verkliga förhållandena.
En annan ofta förekommande siffra säger att kvinnor har 92 % av männens löner. Procentsatsen bygger på en undersökning av lönerna för år 2002 som SCB låtit genomföra. Denna jämförelse har tagit hänsyn till variabler som ålder, utbildning, arbetstid, sektorer och yrkeskategorier. Resultatet bygger sålunda på en mer noggrann undersökning. I detta fall har t ex arbetstiden räknats upp till heltid för det stora antal kvinnor som arbetar deltid. Men ändå så tjänar kvinnor mindre än män och så ser det ut i nio av de tio största yrkesgrupperna. Utifrån detta betraktelsesätt är de resterande 8 procenten ett resultat av ren diskriminering (Aftonbladet 050922).
Det finns studier som visar upp ett resultat som starkt skiljer sig från de två jag tidigare berört, studier som falsifierar tesen om lönediskriminering. Ekonomerna Eva Meyersson Milgrom och Trond Petersen genomförde en stor studie för ett par år sedan som gav helt nya siffror. Deras rapport visade att män i genomsnitt tjänar 1,7 % mer än kvinnor. En siffra som nästintill är försumbar (DN 011220).
Hur gick Meyersson Milgrom och Petersen tillväga? Tillsammans gick de igenom lönestatistik för 450 000 privatanställda. Vi såg att deras resultat starkt skiljde sig från de övriga två måtten. Hänsyn togs till arbetsuppgift och arbetsgivare. Det innebar att jämförelsen byggde på löneskillnader mellan män och kvinnor som utförde samma typ av uppgifter på samma arbetsplats. De viktiga variabler som SCB tog i beaktande (när de kom fram till 92 %) ingår likaså i denna studie (DN 011220). Meyersson Milgrom och Petersen pekar på vikten av att räkna på detta sätt, vilket innebär att en eventuell lönediskriminering lättare kan blottläggas (Meyersson Milgrom & Petersen 1997:1) Internationella studier visar att män generellt är 1 % mer produktiva än kvinnor och denna faktor tog Meyersson Milgrom och Petersen i beaktande när de redovisade sina resultat. Siffran kunde sålunda t o m vara lägre än 1,7 % (DN 011220).
Vilka slutsatser drog då Meyersson Milgrom och Petersen med resultatet i beaktande? De hävdar att direkt lönediskriminering baserat på kön inte ska ses som något stort problem idag (Meyersson Milgrom & Petersen 1997:7). Problemen vilar inte här utan tillhör den segregerade arbetsmarknaden, där kvinnor i högre grad är verksamma i den offentliga sektorn. I och med att lönerna är lägre i denna sektor så leder det i högre grad till att kvinnor arbetar deltid och att de tar större ansvar för barnen. Män är i majoritet i den konkurrensutsatta privata sektorn, där lönen i högre grad är baserad på prestation. De är likaså mer benägna att arbeta övertid. Kvinnor föredrar i större utsträckning en trygg arbetsplats med fast lön (DN 011220).



Analys

Det statistiska materialet visar att det går att vrida och vända på statistik. De tre olika procenttalen ger en klar bild av detta faktum. En del hävdar att kvinnor i hög grad lönediskrimineras, de tjänar bara 83 % av männen. Siffran 92 % indikerar att kvinnor lönediskrimineras, dock i lägre grad. Meyersson Milgrom och Petersen hävdar i sin tur att det inte förekommer någon direkt lönediskriminering alls.
Vi har fått fram tre olika siffror som starkt skiljer sig åt. Vad kan detta bero på? Jo, självklart är de beroende av hur statistikern väljer att räkna och vilka variabler denne tar hänsyn till. I det första exemplet har medellönen räknats ut för män respektive kvinnor. Utslaget, dvs rålönegapet, visar att skillnaderna är stora mellan könen. Det kan tas som intäkt för att kvinnor utsätts för en omfattande diskriminering på lönemarknaden. Problemet är dock att variabler som ålder, utbildning, arbetstid och sektorer inte beaktas. Den kanske viktigaste variabeln, arbetstiden, spelar säkerligen huvudrollen när siffran sätts på så låg nivå som 83 %. Kvinnor jobbar inte heltid i lika hög grad som män och det påverkar rålönegapet. Att dölja detta blir svårt. När statistiken väl tar hänsyn till ålder, utbildning, arbetstid, sektorer och yrkeskategorier kommer ett annat resultat fram: 92 %. De resterande 8 procenten tas här till intäkt som diskriminering. Kritikerna kan inte längre peka på de problem som uträkningen av rålönegapet visar. Den som följer debatten märker att det är denna siffra som ofta åberopas bland dem som hävdar att kvinnor lönediskrimineras. En av dem är Gudrun Schyman som återkommer med siffran i debatter och föredrag (tal av Schyman 050407). Sist, men inte minst har vi den undersökning som genomfördes av Meyersson Milgrom och Petersen. Enligt dem förekommer inte någon diskriminering över huvud taget när hänsyn tas till arbetsgivare och befattning. Siffran, 98,3 %, är försumbar. Istället är det den segregerade arbetsmarknaden och deltidsarbetet som är de viktigaste variablerna när löneskillnader kommer på tal. Ofta är det kritikerna som tar deras resultat som intäkt på att diskriminering inte föreligger (DN 050301)
Debatten om det existerar lönediskriminering av kvinnor lär fortgå och nya resultat lär komma fram. Jag hävdar att Nalin Pekgul gjorde fel när hon hävdade att en kvinnlig läkare tjänar 20 % mindre än sin manliga kollega. Verkligheten och annan statistik visar prov på det misstag som begås när hänsyn enbart tas till rålönegapet. Det går inte att dra i så snabba växlar. De andra två talen är mer förtroendeingivande och de ger också en annan bild av rålönegapets orsaker. På makronivå visar det sig att kvinnor tjänar 8 % (i samhället överlag) mindre än män och på mikronivå 98,3 % (om jämförelsen sker på den enskilda arbetsplatsen). Troligen är det den segregerade arbetsmarknaden och inte direkt lönediskriminering som är orsaken till att kvinnor tjänar mindre än män.
Jag hävdar att det är viktigt att vara tydlig när lönestatistik diskuteras. Det är lätt att bli förvillad när än den ena än den andra siffran läggs fram. Statistikern bör tydligt redovisa vilka variabler som undersökningen baseras på för att resultatet ska verka trovärdigt. Annars kan statistiken missbrukas och det såg vi bland annat i exemplet Nalin Pekgul!







Källförteckning:

Hesslow, Germund: "Praktfullt magplask om löneklyftor". DN 2005-03-01
”Lika lön för kvinnor och män”. Aftonbladet 050922
Meyersson Milgrom Eva & Petersen Trond: ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”, Ekonomisk Debatt 1997, nr 1
Meyersson Milgrom Eva :”Ny statistik visar på små löneskillnader mellan könen: "Män är mer produktiva än kvinnor". DN 2001-12-20
Schyman, Gudrun: Tal i Helsingborg 2005-04-07
Söderqvist, Marie: ”Lönediskriminering- en myt på modet”. 2000-10-17

12 Comments:

Anonymous Anonym said...

Bra och konstruktiv redogörelse av hur snedvridet något kan bli om man väljer att se det så. "Rålönegapet" är ett klassiskt exempel på att jämföra äpplen med päron.

Varje lön sätts efter en överenskommelse antingen mellan arbetsgivaren och facket eller mellan arbetsgivaren och medarbetaren. Eventuella skillnader kan därför endast falla tillbaka på en dålig förhandling.

De personer som tror att en jämförelse mellan män och kvinnor någonsin skulle ge nollavvikelse är fåvitska. Det är som om nollvisionen i trafiken skulle uppnås. Den är eftersträvansvärd men inte möjlig att uppnå förrän alla bilar permanent står i garaget.

12:45 em  
Anonymous Anonym said...

Tja Emma!
Grymt fin sida och du uttrycker dig riktigt bra. Tjejer som du växer inte på träd. Hitta hit genom AFS men nu ligger den i favoriterna ;)
//MarcusG

1:13 fm  
Anonymous Anonym said...

Håller på att skriva ett arbete där jag gör en jämförelse mellan Egypten och Sverige, när det kommer till jämlikhet mellan män och kvinnor. Letade efter lite information som kunde visa lite kritik mot SCB:s "undersökning" och vips gick man in på AFS och hittade ett namn. Googlade lite och hamnade här. Bästa googlingen någonsin! Din kritik kommer att citeras i arbetet och din hemsida läggas till i bookmarks. Fortsätt såhär!

3:07 fm  
Anonymous Anonym said...

Jo, som sagt, visserligen från en något oväntad källa, men ändå:
http://www.sydostran.se/002.lasso?id=34729&lay=nyheter

"Det finns inga osakliga löneskillnader mellan anställda inom Olofströms kommun. Alla löneskillnader bland de anställda kan förklaras. Det visar en färsk lönekartläggning som kommunen själva gjort.

Kartläggningen omfattar kommunens samtliga 1 195 anställda och har gjorts av kommunen i samarbete med fackförbunden.
86 procent av de kommunanställda är kvinnor. Tillsammans står de för 83 procent av den totala lönen som betalas ut.
Männen utgör 14 procent av de anställda, men står för 17 procent av den totala lönen.
- De skillnader som finns mellan män och kvinnor som utför ett likvärdigt arbete går att förklara med kompetens, erfarenhet eller antal anställningsår, säger Tommy Liljenberg som varit med om att kartlägga de kommunanställdas löner.
Männens medellön ligger på 24 009 kronor och kvinnornas på 19 669 kronor.
Bland kommunens gymnasielärare ligger kvinnorna några tusenlappar under männen.
- Majoriteten av männen är runt 60 år gamla och har en lång anställningstid och erfarenhet. Därför finns det också en löneskillnad.
Lönekartläggningen visar också att de flesta yrkesgrupper har ett mycket litet inslag av individuell lönesättning, med mindre lönespridning som följd.
Enligt jämställdhetslagen ska arbetsgivare med fler än tio anställda årligen göra en lönekartläggning och se över de bestämmelser om löner som tillämpas inom organisationen. "

5:10 em  
Anonymous Anonym said...

Du gör dig en stor otjänst genom att kalla dig antifeminist. Feminism står för jämlikhet och då du är antifeminist (för att vinna poäng hos killarna?) ser du indirekt ner på dig själv.

Jag har också skrivit ett arbete om feminism, var så god:

Att vara eller inte vara feminist
När jag fick förfrågan om att skriva en artikel om feminism och kvinnorelaterade frågor satte jag mig ner för att begrunda huruvida jag är feminist eller inte. Varför är det så hemskt att kalla sig feminist idag? Ofta yttrar sig unga tjejer: ”Jag vet inte riktigt om jag vågar kalla mig feminist men…” Att vara feminist har blivit så negativt laddat, mycket tack vare att extrema manshatare som kallat sig feminister, uttryckt sina tankar och åsikter. De har måhända satt likhetstecken mellan sina åsikter och feminismen på ett vis så att alla tror att just deras feminism är den rätta och sanna.

Jag själv vill inbilla mig att feminism är enligt svenska akademiens ordlista: feminism [-is´m] s. –en rörelse för kvinnors jämställdhet med män m.m. (Norstedts Ordbok, 1997) Något annat vill jag inte tro på. Förut hade jag en bekant som försäkrade att allting som slutar på ”-ism” är en dyrkan av själva ordet före. Ex. är satanism detsamma som ’djävulsdyrkan’ och feminism detsamma som kvinnodyrkan.

Efter att ha läst några artiklar från webbplatsen www.antifeminist.nu, kan jag bara säga att jag anser det är synd vilka destruktiva signaler de sänder ut. Skribenten Sven Bergersjös artikel handlar om feminism och porren och skriver: ” Så brukar de springa omkring och vandalisera på stan, klä sig i palestinashalar (som om nu palestinier vore feminister?) och klottra: "krossa porren!" lite här och var, gärna på H&M-reklampelare. De vet förstås inte att det en gång i tiden var kvinnosakskämpar som var med och såg till att porren överhuvudtaget blev laglig, under 50- och 60-talen..” (http://www.antifeminist.nu/visaartikel.php?id=446, 2005-07-28).

Kvinnan slog sig fri och ville avgöra själv hur hon skulle göra med sin kropp. På det sättet kan jag hålla med på att det även innefattar porren, men det blir fel hur man än riktar det. Detsamma gäller vad jag hört kring tjejer och bröst: ”Om tjejer vek ut sig mer skulle denna överspändhet kring kvinnobysten minskas avsevärt. Bröst skulle inte längre vara tabubelagda”.

Vidare har vi pornografin; om den förbjuds är det som att kroppen är tabubelagd. Tillåts porren kommer den att spridas till tusen och skyltas för små flickor som tror att bysten ska se ut sådär när man är 20 år. Det blir fel hur man än styr det. Jag tycker också att jag som kvinna ska få göra vad jag vill med min kropp, ingen ska bestämma över den. Kvinnan är en vacker skapelse och ska inte täckas över i stora tält, MEN, det gäller att det sker på ett sätt som inte vållar skada för andra kvinnor, det är där allt spelar roll. Om en tjej på 20 viker ut sig i t.ex. Slitz, i minimal stringtrosa, silikonbröst, indragen mage och korrigerad till tusen utsänder det fel budskap. Om istället en naturlig kvinna med normala kurvor och proportionella former, visar upp sig på ett normalt sätt (och utan dessa häpna ”kåtminer”), börjar det likna något. Slitz m.fl. verkar dessutom gilla att skriva små kuvande kommentarer under sina bilder. Jag minns i synnerhet ett nummer där de hade plåtat tjejer på en klubb. Bilden föreställde två blonda tjejer som läckert plutade med sina munnar för fotografen. Undertexten löd något i stil med ”Kom hit killar, här finns bara kåta och glada tjejer!”. Jag hyser tvivel på att dessa två damer uttryckt de orden.

Våra magnifika tjejtidningar publicerar också bilder på killar (dock kända), men de skriver i varje fall inte fåniga anmärkningar som idiotförklarar killarna! På det sättet exponeras kvinnan på ett oriktigt sätt. Kvinnan förbinds på det sättet ständigt till porr/sex och nyttjas i motormagasin, reklam för herrkläder och Gud vet inte allt.

Sajten antifeminist.nu har dessutom fräckheten att döpa sin webbplats till ”för jämställdhet, emot feminism”. Vad jag tidigare berättat, betyder feminism ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. (Norstedts Ordbok, 1997).

Jag tror i alla fall jag kommer att fortsätta kalla mig feminist. För jag vet vad feminism betyder och alla de där andra som skyr män och tycker de ska betala extra skatt, de är icke feminister utan rena idioter.

10:51 fm  
Anonymous Anonym said...

Till emelie: Du säger att jag är antifeminist, men då har du missat en viktig poäng. Jag kallar mig afeminist= icke-feminist.

Vad jag har gjort är att granska feminismens baksidor och den kritik jag framför viker jag inte ifrån. Det handlar ej om att vinna poäng hos grabbar. Mina åsikter står jag för.

Jag ogillar skarpt tänkesätt som pekar ut en grupp som offer och en annan som syndabockar. Den svartvita världsbilden reagerar jag starkt emot, dessutom är den så otroligt paradoxal. Den feminism som har fått dominera den svenska debatten har konspiratoriska drag. Ett ex: statsvetarprofessor Anna Jonasdottir hävdar att alla män, arbetare som kapitalister, tjänar på att trycka tillbaka kvinnor. Hon säger att inte ens med lika ansvar och lika fördelning av makt och hushållsarbetet så har vi ändå inte tagit itu med kvinnoförtrycket. Likaså finns det yngre förmågor som ogillar den demokrati vi har idag. Killar som inte gjort en fluga förnär få höra att de är potentiella våldtäktsmän. DÄRFÖR reagerar jag som jag gör.

Jag har tagit mig an situationen på universiteten där t o m läroböcker i fysik har feministgranskats. Där en kursplan blir ett politiskt manifest. Där logiken kastas ut med badvattnet. Där det är helt okej att beskylla män för våld i lesbiska parrelationer.

Vad jag gjorde i denna artikel var att granska snacket om att kvinnor tjänar drygt 80 % av männens lön. Det används i debatter som ex på lönediskriminering, men det beror på hur man räknar.

Begreppet feminism bygger på roten för begreppet kvinna, inte människa. Därför tycker jag att humanism är ett bättre ord än feminism.

10:10 em  
Anonymous Anonym said...

och vilken rot bygger begreppet "människa" på? och likaså "human"?

1:05 fm  
Anonymous Anonym said...

Mycket uppfriskande läsning! Bra att någon vågar belysa hur fel samhällsdebatten i denna fråga blivit snedvriden p g a felcitering, feltokning och liknande i kombination med duktiga kommunikatörer. Jag kommer läsa mer på denna blogg. :)

6:49 em  
Anonymous Anonym said...

Till anonym: har du läst det jag skrev...? Människan är en "hon" i det svenska språket. Ordet "man" motsvarar engelskans "it" och uttrycker könsneutralitet. Ordet kommer från fornnordiskan "madr" som pekar åt person!

11:19 em  
Blogger Joakim said...

Hej Emma! Jag är väldigt imponerad av din text, ett otroligt välformulerat och adekvat svar till alla de så kallade jämställdhetskämpar som stundtals gör vardagen till en absurd kamp! Den gjorde min dag, tack så mycket:)

9:40 em  
Anonymous Anonym said...

lasa hela bloggen, ganska bra

7:29 em  
Anonymous Anonym said...

top [url=http://www.001casino.com/]001[/url] check the latest [url=http://www.realcazinoz.com/]casino online[/url] autonomous no store perk at the best [url=http://www.baywatchcasino.com/]www.baywatchcasino.com
[/url].

1:59 fm  

Skicka en kommentar

<< Home