onsdag, september 28, 2005

Nulla poena sine lege!


Jag är den jag är! Ja, så säger Gud i Gamla Testamentet. Ett ganska bra uttryck som även skulle kunna appliceras på människor. Man är vad man är, that´s it och ingen kan ta det ifrån en. Tyvärr har dock många människor en benägenhet att indela mänskligheten i kollektiv, kollektiv som de sedan tilldelar olika egenskaper beroende på sammanhanget. Ofta indelas dessa grupper i goda respektive onda, förtryckare och offer som inordnas under ett ”strukturellt” paraply. (Detta fenomen kallas normativ strukturalism oberoende av sanningshalt). Historien har visat hur illa det kan gå med ett sådant tänkande. En polariserad bild framträder oberoende av individens karaktär. Det innebär att vissa tilldelas en offerroll de inte känner igen sig i medan andra automatiskt får ta både skulden och ansvaret på sig oberoende av person. Sådana här tankar hör inte hemma i en liberaldemokratisk rättstat.
Samhället består visst av en del strukturer, det instämmer jag i. Frågan är dock: Hur ser dessa ut? Vem ligger ”bakom” dem? Hur mäktiga är dem? Går de att finna? Om inte, varför leta efter dem? Kanske existerar de främst i våra hjärnor? Finns det några objektiva strukturer?
Den sistnämnda frågan är faktiskt besvarbar. Lagarna begränsar vårt handlingsutrymme. Genom lagarna uttrycks de värderingar som samhället bygger på. Bryter du mot lagen innebär det att du också måste stå ditt kast och ta ansvar för dina handlingar. Det är inte okej att stjäla, misshandla och mörda etc. Varför är då dessa strukturer objektiva? Jo, alla måste följa dem, annars sanktioner riktade mot sig. Lagarna är abstrakta och kommer till uttryck i lagboken och Svensk Författningssamling. Visst kan man invända och säga: Lagarna är tillkomna av subjekt och därför är de inte objektiva. Kanske det, men de är en realitet och kan tillämpas på de områden som regleras av lagen. När det gäller tolkningen befinner vi oss dock på en annan nivå, den subjektiva. Detta problem bemästras dock av rättspraxis, rätten att överklaga och lagarnas neutrala formulering. Rättsstaten vilar på dessa grunder.
Hur kan detta knytas till den normativa strukturalism som den beskrivs av filosofen Per Bauhn? Den normativa strukturalism som har en förmåga att lägga skuld/ansvar på ett ”ont” utpekat kollektiv? Svaret ligger här: Nulla poena sine lege! Intet straff utan lag! Denna romerska fras innebär att det inte går att döma en person för ett brott som inte omnämns i Brottsbalken. Är det ”brottsligt” att tillhöra ett visst kollektiv? Är det brottsligt att vara man? Bör männen som kollektiv ta på sig ansvaret/skulden för det våld en liten minoritet av denna grupp riktar mot kvinnor? Nej, ansvaret för att stävja denna horribla våldsform vilar hos det allmänna generellt och än mer specifikt hos rättsväsendet. Att ingripa när ett brott begås (dock svårt idag med tanke på det våld som dessa personer riskerar att utsättas för) och att anmäla det till polisen vilar hos alla medborgare. Medborgarna bör genomsyras av ett allmänt rättspatos!
Rättsstaten vilar också på likställighetsprincipen, dvs. alla människors likhet inför lagen. Just därför är den neutralt formulerad. Den ska kunna tillämpas på alla människor som ställs inför en likartad situation. Jag kan bara finna fyra exempel där lagen inte är neutral ifråga om kön (och dessa exempel är till förmån för sådana som jag; kvinnor). Enligt Lagen om totalförsvarsplikt är det endast män som har skyldighet att fullgöra värnplikt (5 § 2 st). Några skulle då invända och säga att det idag är få män som tvingas fullgöra lumpen. Det stämmer, men alla unga killar måste ändå inställa sig hos Pliktverket för att mönstra. I Jämställdhetslagen står det i 1 § 2 st: Lagen siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet. Så neutral är vår Jämställdhetslag! Lagen är inte heller neutral när det gäller fastställandet av faderskapet. Är mannen gift med kvinnan blir han automatiskt fader till barnet enligt principen pater est quem nuptiae demonstrant (fadern är den som äktenskapet utpekar). Det kan hända att en man får ta på sig faderskapet trots att han inte är far till barnet (FB 1 kap 1 §). Om paret inte ingått äktenskap måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (FB 1 kap 3 §). Modern måste därutöver godkänna faderns bekräftelse enligt 4 §. Här visar det sig att moderns inflytande står över faderns, vilket i sig kan tyckas naturligt. Att hon ska ”godkänna” fadern kan säkert i vissa fall dock te sig befängt. I sådana fall kan det leda till dyra rättstvister och att fadern förhindras att umgås med barnet. Sist men inte minst finns det ett brott som endast en man kan dömas för, ett brott där offret måste vara en kvinna. Jag talar om grov kvinnofridskränkning enligt BrB 4 kap 4a § 2 st. För att dömas enligt detta lagrum måste du således vara man! I sin tur finns det inget lagrum med beteckningen grov mansfridskränkning. I paragrafens första stycke är formuleringen könsneutral och båda brotten har samma straffvärde. Brottsbestämmelsen grov kvinnofridskränkning är således enbart symbolisk!
Undantaget dessa bestämmelser är vi dock lika inför lagen. Men vad säger då feministerna egentligen om vår rättstat. Jag bjuder på en cocktail ifrån Maud Eduards:

”Men när kvinnor hävdar att kvinnor och män har en ojämlik relation och begär särskilt stöd för att upphäva sin underordning som grupp, svarar den demokratiska ordningen med att hänvisa till principen om lika behandling, för såväl individer som föreningar.”
(Eduards, 2002, s 103)

För att Eduards ska få som hon vill måste omfattande förändringar göras i vår grundlag och i kommunallagen. Som vi noterat utgår dessa från den viktiga likabehandlingsprincipen, vilken gäller för både individer och sammanslutningar. Om Eduards ska blidkas bör lagarna skrivas om. Det bör då tydligt framgå att enskilda kvinnor och deras intresseorganisationer ska få mer pengar och stöd från samhället än övriga medborgare och rörelser. (När det gäller skydd för brottsoffer så är det dock egentligen rättsstatens ansvar!) Sommaren 2005 visade det sig att AMS Skåne slutat betala ut starta eget-bidrag till svenska män. De pengar som fanns kvar i kassan skulle tillkomma kvinnor och invandrare. Svenska män som grupp miste rätten till bidrag p g a sitt kön och sin etnicitet. Är det ett sådant samhälle Eduards vill ha? Ett samhälle där könet även formellt ska spela en avgörande roll. Eduards personliga uppfattning är att dagens neutrala lagtexter döljer mäns övertag och den vill hon upphäva genom att införa lagar som höjer kvinnans ställning över mannen. Välkommen till Mauds rike! Jag vill i alla fall inte bo i en demokratisk stat som frångått likabehandlingsprincipen!
Trots vår likhet inför lagen och staten så är inte radikalfeministerna nöjda med situationen, de vill ha mer. Att ha en författning med formell jämlikhet mellan medborgarna kan tvärtom vara mer förtryckande än en konstitution som saknar dessa komponenter. Det tycker i alla fall Anna Jonasdottir och Maud Eduards:

”Först när jämlikheten blivit historiskt möjlig, förankrats i författningen och blivit politiskt och ideologiskt erkänd, är avsaknaden av jämlikhet genuint orättvis.”
(Jonasdottir, 2003, s 116)

”Risken med ett mer frekvent användande av termen feminism är att den blir synonym med jämställdhet, att begreppet töms på sitt radikala innehåll. Könsmaktsperspektivet reduceras till samarbete mellan könen lika behandling och könsneutralitet.”
(Eduards, 2002, s 63)

Här framkommer det underförstått att könsneutraliteten och likabehandlingen inte är bra nog för dessa radikala feministiska akademiker. Jämställdhet, intet gott, radikalfeminism, det sanna och det goda! Vem instämmer? Inte jag, för jag tänker på rättstaten och dess grundläggande principer. Jag stannar hellre kvar på perrongen än att hoppa på det radikalfeministiska juridiska tåget som för oss till Femitopia!

Eduards, Maud (2002) Förbjuden handling. Sthlm: Liber
Jonasdottir, Anna (2003) Kärlekskraft, makt och politiska intressen. En teori om patriarkatet i nutida västerländska samhällen. Göteborg: Daidalos.

7 Comments:

Blogger Ssargon said...

Bakom din, till synes, oskyldiga fasad så gömmer sig en kvinna som inte räds vårt samhälles varg, radikalfeministerna. Tack för att du finns Emma! :-)

5:18 fm  
Anonymous Cain said...

Emma, tack gode gud att det finns kvinnor som du! Äntligen lite balans i könsdebatten som annars tenderar att vara monoton och ensidig. Genom ditt ämnesval och ditt sätt att uttrycka dig visar du dessutom prov på god sakkunskap.

8:05 fm  
Blogger Magnus said...

Woho! :)

Bra skrivet!

8:14 fm  
Anonymous José said...

Woohoo! Applåder. kan inte tidningar publicera sånt här?

12:12 fm  
Anonymous Jonas said...

Bra text jag missade att läsa den när du postade den på AFS forum. Jag har en fråga dock, är inte barnadråp något som bara kvinnor kan dömmas för och då får de längre straff än en man fått om han dödat ett barn? Hmm jag kanske missade det i din text..

11:12 em  
Anonymous Djuristen said...

Du glömde den viktigaste sentensen: "Ignorantia iuris nocet". Fundera lite på den.

1:11 em  
Anonymous Emma said...

Att okunskap om lagen är skadligt. Jag instämmer till fullo!

11:29 em  

Skicka en kommentar

<< Home