tisdag, februari 28, 2006

Lön efter kön. Finns den?

Hösten 2004 påstod Nalin Pekgul i SVT:s Debatt att en kvinnlig läkare tjänar 20 % mindre än sina manliga kollegor. Det innebar att om en manlig läkare har en månadslön 40 000 kr så skulle hans kvinnliga kollega istället inkassera 32 000 kr i månaden. Pekguls budskap var att verkligheten ser ut just så här, kvinnor tjänar 80 % av mannens lön.
Att kvinnors genomsnittslön är 20 % lägre än män är ett faktum som ofta plockas fram i debatter när lönediskriminering behandlas. Men detta är inte hela sanningen, eftersom helt andra siffror också dyker upp när skeptikerna kommer till tals. Vissa hävdar att den riktiga siffran är 92% medan en del menar att skillnaderna egentligen är marginella.
Jag blev intresserad av detta fenomen just på grund av den stora skillnaderna mellan de tre talen. De ger nämligen tre helt olika bilder av löneskillnaderna. Antingen lönediskrimineras kvinnor i hög grad (om vi får tro 80 %-förespråkarna) eller så är diskrimineringen märkbar men inte omfattande (som 92 % syftar på). Mot dessa två ställs de ekonomer som hävdar att skillnaden i lön är försumbar (den ligger mellan 97-100%). Logiken säger att endast ett tal kan vara tillförlitligt, men då är frågan: Vilket tal? Och vad beror den stora spridningen på? Detta ämnar jag reflektera över i denna essä.

Siffrorna

Vi har att göra med tre olika nivåer på löneskillnaderna och därmed tre olika sätt att beröra statistiken. Under denna rubrik kommer jag kortfattat att gå igenom vad som karakteriserar respektive statistiska resultat.
Feminister hävdar ofta att lönediskrimineringen av kvinnor är ett av de tydligaste exemplena på kvinnors underordning. Kvinnors arbete uppskattas inte i lika hög grad som mäns och detta gäller även för de kvinnor som utför samma arbetsuppgifter som sina manliga kollegor. Resultatet av detta synsätt avläser sålunda feministerna i den statistisk som åberopas av dem.
Siffran 83 % dyker ofta upp när feministerna diskuterar lönediskriminering och dess omfattning. Statistiska Centralbyrån (SCB) är dock det organ som räknat fram siffran och som vi noterat har den fått stort genomslag i debatten. Påståendet att kvinnors löner ligger på 83 % av männens väcker huvudbry. Skillnaden är ju inte försumbar och därför tas den till intäkt för diskriminering.
Men hur har då SCB räknat? Siffran 83 % indikerar skillnaden mellan den kvinnliga respektive manliga genomsnittslönen. Någon hänsyn har således inte tagits till viktiga variabler som arbetstid, bransch, arbetsgivare, ålder, utbildning etc (Söderqvist M 2000:3-4 & Meyersson Milgrom E m fl 2001:8). Den siffra som räknats fram på detta vis kallas rålönegapet i forskningslitteraturen. Procentsiffran jämför t ex sekreterare och controllers och bilmekaniker och sjukvårdsbiträden. Men, som sagt, rålönegapet säger ingenting om någon eventuell diskriminering, den pekar snarare på att arbetsmarknaden är segregerad (DN 011220). Likaså döljer sig kvinnors deltidsarbete bland de 83 procenten. Enligt kritikerna är därför detta sätt att räkna otillförlitligt och som vi sett beror det på att ingen hänsyn tagits till viktiga variabler (Söderqvist M 2000:4).
SCB tillbakavisar att resultatet skulle bevisa att kvinnor utsätts för en omfattande diskriminering när det gäller lön. Det enda som siffran visar är att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp överlag. SCB:s dementering tyder sålunda på att statistiken inte ska tas som intäkt för just lönediskriminering av kvinnor (Söderqvist M 2000:4). Men det spelar mindre roll för de feminister som använder de 83 procenten för sin egen saks skull.
Det finns som vi sett andra sätt att illustrera lönenivåerna mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Att enbart räkna på genomsnittslönen ger ingen säker bild av de verkliga förhållandena.
En annan ofta förekommande siffra säger att kvinnor har 92 % av männens löner. Procentsatsen bygger på en undersökning av lönerna för år 2002 som SCB låtit genomföra. Denna jämförelse har tagit hänsyn till variabler som ålder, utbildning, arbetstid, sektorer och yrkeskategorier. Resultatet bygger sålunda på en mer noggrann undersökning. I detta fall har t ex arbetstiden räknats upp till heltid för det stora antal kvinnor som arbetar deltid. Men ändå så tjänar kvinnor mindre än män och så ser det ut i nio av de tio största yrkesgrupperna. Utifrån detta betraktelsesätt är de resterande 8 procenten ett resultat av ren diskriminering (Aftonbladet 050922).
Det finns studier som visar upp ett resultat som starkt skiljer sig från de två jag tidigare berört, studier som falsifierar tesen om lönediskriminering. Ekonomerna Eva Meyersson Milgrom och Trond Petersen genomförde en stor studie för ett par år sedan som gav helt nya siffror. Deras rapport visade att män i genomsnitt tjänar 1,7 % mer än kvinnor. En siffra som nästintill är försumbar (DN 011220).
Hur gick Meyersson Milgrom och Petersen tillväga? Tillsammans gick de igenom lönestatistik för 450 000 privatanställda. Vi såg att deras resultat starkt skiljde sig från de övriga två måtten. Hänsyn togs till arbetsuppgift och arbetsgivare. Det innebar att jämförelsen byggde på löneskillnader mellan män och kvinnor som utförde samma typ av uppgifter på samma arbetsplats. De viktiga variabler som SCB tog i beaktande (när de kom fram till 92 %) ingår likaså i denna studie (DN 011220). Meyersson Milgrom och Petersen pekar på vikten av att räkna på detta sätt, vilket innebär att en eventuell lönediskriminering lättare kan blottläggas (Meyersson Milgrom & Petersen 1997:1) Internationella studier visar att män generellt är 1 % mer produktiva än kvinnor och denna faktor tog Meyersson Milgrom och Petersen i beaktande när de redovisade sina resultat. Siffran kunde sålunda t o m vara lägre än 1,7 % (DN 011220).
Vilka slutsatser drog då Meyersson Milgrom och Petersen med resultatet i beaktande? De hävdar att direkt lönediskriminering baserat på kön inte ska ses som något stort problem idag (Meyersson Milgrom & Petersen 1997:7). Problemen vilar inte här utan tillhör den segregerade arbetsmarknaden, där kvinnor i högre grad är verksamma i den offentliga sektorn. I och med att lönerna är lägre i denna sektor så leder det i högre grad till att kvinnor arbetar deltid och att de tar större ansvar för barnen. Män är i majoritet i den konkurrensutsatta privata sektorn, där lönen i högre grad är baserad på prestation. De är likaså mer benägna att arbeta övertid. Kvinnor föredrar i större utsträckning en trygg arbetsplats med fast lön (DN 011220).



Analys

Det statistiska materialet visar att det går att vrida och vända på statistik. De tre olika procenttalen ger en klar bild av detta faktum. En del hävdar att kvinnor i hög grad lönediskrimineras, de tjänar bara 83 % av männen. Siffran 92 % indikerar att kvinnor lönediskrimineras, dock i lägre grad. Meyersson Milgrom och Petersen hävdar i sin tur att det inte förekommer någon direkt lönediskriminering alls.
Vi har fått fram tre olika siffror som starkt skiljer sig åt. Vad kan detta bero på? Jo, självklart är de beroende av hur statistikern väljer att räkna och vilka variabler denne tar hänsyn till. I det första exemplet har medellönen räknats ut för män respektive kvinnor. Utslaget, dvs rålönegapet, visar att skillnaderna är stora mellan könen. Det kan tas som intäkt för att kvinnor utsätts för en omfattande diskriminering på lönemarknaden. Problemet är dock att variabler som ålder, utbildning, arbetstid och sektorer inte beaktas. Den kanske viktigaste variabeln, arbetstiden, spelar säkerligen huvudrollen när siffran sätts på så låg nivå som 83 %. Kvinnor jobbar inte heltid i lika hög grad som män och det påverkar rålönegapet. Att dölja detta blir svårt. När statistiken väl tar hänsyn till ålder, utbildning, arbetstid, sektorer och yrkeskategorier kommer ett annat resultat fram: 92 %. De resterande 8 procenten tas här till intäkt som diskriminering. Kritikerna kan inte längre peka på de problem som uträkningen av rålönegapet visar. Den som följer debatten märker att det är denna siffra som ofta åberopas bland dem som hävdar att kvinnor lönediskrimineras. En av dem är Gudrun Schyman som återkommer med siffran i debatter och föredrag (tal av Schyman 050407). Sist, men inte minst har vi den undersökning som genomfördes av Meyersson Milgrom och Petersen. Enligt dem förekommer inte någon diskriminering över huvud taget när hänsyn tas till arbetsgivare och befattning. Siffran, 98,3 %, är försumbar. Istället är det den segregerade arbetsmarknaden och deltidsarbetet som är de viktigaste variablerna när löneskillnader kommer på tal. Ofta är det kritikerna som tar deras resultat som intäkt på att diskriminering inte föreligger (DN 050301)
Debatten om det existerar lönediskriminering av kvinnor lär fortgå och nya resultat lär komma fram. Jag hävdar att Nalin Pekgul gjorde fel när hon hävdade att en kvinnlig läkare tjänar 20 % mindre än sin manliga kollega. Verkligheten och annan statistik visar prov på det misstag som begås när hänsyn enbart tas till rålönegapet. Det går inte att dra i så snabba växlar. De andra två talen är mer förtroendeingivande och de ger också en annan bild av rålönegapets orsaker. På makronivå visar det sig att kvinnor tjänar 8 % (i samhället överlag) mindre än män och på mikronivå 98,3 % (om jämförelsen sker på den enskilda arbetsplatsen). Troligen är det den segregerade arbetsmarknaden och inte direkt lönediskriminering som är orsaken till att kvinnor tjänar mindre än män.
Jag hävdar att det är viktigt att vara tydlig när lönestatistik diskuteras. Det är lätt att bli förvillad när än den ena än den andra siffran läggs fram. Statistikern bör tydligt redovisa vilka variabler som undersökningen baseras på för att resultatet ska verka trovärdigt. Annars kan statistiken missbrukas och det såg vi bland annat i exemplet Nalin Pekgul!







Källförteckning:

Hesslow, Germund: "Praktfullt magplask om löneklyftor". DN 2005-03-01
”Lika lön för kvinnor och män”. Aftonbladet 050922
Meyersson Milgrom Eva & Petersen Trond: ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”, Ekonomisk Debatt 1997, nr 1
Meyersson Milgrom Eva :”Ny statistik visar på små löneskillnader mellan könen: "Män är mer produktiva än kvinnor". DN 2001-12-20
Schyman, Gudrun: Tal i Helsingborg 2005-04-07
Söderqvist, Marie: ”Lönediskriminering- en myt på modet”. 2000-10-17