söndag, juni 21, 2009

Förändrade tider, samma tider.

Det var ett antal år sedan jag skrev här. Jag har sett att jag fått ett antal kommentarer sedan dess. Från diverse feminister men även spam. Det gör inget, för det tyder på att debatten finns där.:-)

En borgerlig regering har tillträtt. Det har inte hänt så mycket, det måste ha stått still.
Men vad betyder det som jag skrev i förra stycket? Sverige är Sverige, konsensusens land. Kvinnor blir förtryckta ((andra ord som är gångbara i dag är hinder, diskriminering, motarbetning (som t o m MUF-överste Niklas Wykman skriver)). Dagens feminister med MUF i spetsen talar om att kvinnor i styrelser och lokala partiorgan inte har mycket att säga till om. De har föresätts med postmodernitetens handbojor. Individualismen har blivit till rosa kollektivism.
Gudrun fick mycket pengar av Benny Andersson inför EU-valet 2009. Inga problem för min del. Det blev ju i alla fall redovisa i media.

Problemen med femininismdebatten finns varken på höger- eller vänsterkanten. De är två extremer. Vänstern säger att pappan kan amma, samtidigt som han gör mamman mycket illa. Högern säger att pappan inte kan så mycket om barnet. Han känner till sin roll som pappa desto mer ju äldre barnet blir. Speciellt efter att barnet lärt sig tala. Han är därför mer närvarande med barnet då.

Problemet är att det vi kallar mittenfåran älskar feminister. Vi har en liberal regering. En liberal regering i allmänhet och en liberal samtalston i synnerhet präglas av att åsikter bryts mot varandra. Så var det i riksdagen för ett decinneium sedan. Feministerna tycker inte om t ex Sabunis framspråk, hon svarar att hon inte är feminist, men för jämställdhet. Till sist bekänner hon färg. I utomståendes tolkning blir hon statsfeminist.

Problemet är att feminismen har stannat i de lägen där den är stark. Vårdnadstvister, boendeutredningar och genomskådning av fadern. Där visar så kallade utredningar att modern inte får vårdnaden p g a sitt kön, utan för att hon tagit huvudansvaret för barnen. Det är säkert så i vissa fall. Men vad händer om: modern aldrig tillåtit pappan att själva ta hand om de små?
Så är det i många fall. Där är en av rötterna till jämställdhetsproblem i Sverige anno 2009. Livet fungerar så att du inte båda kan äta hela kakan och ha den kvar.
Mig är det inte synd om!